Slipsar & Flugor

Kuriosa om slipsar & flugor

Den moderna flugan och slipsen har sitt ursprung i mitten av 1800-talet. Modellerna var då lägre modeller av skjortkragar snarare än de tidigare framtvingade kravatterna. Flugliknande kravatter går dock att spåras ända tillbaka till 1600-talet, men det är först under sekelskiftet 1900 som flugan fick sin ordentliga storhetstid. Denna storhetstid varade fram till 1940-talet med en kortare renässans på 1960-talet och är idag ett lite ovanligt plagg som inte förekommer så ofta i vardagssammanhang men förknippas ofta med finare tillställningar som har tydlig dresscode.

Slipsen som ord i vokabulären dök upp under 1800-talet som ett lånord från det tyska språket. Det tyska ordet schlips som betyder rockskört och som även inspirerat det engelska ordet slip, som betyder remsa, är grunden till den populära accessoarens ursprung.

Så tidigt som 1660 blev den modeintresserade franske kungen Ludvig XIV förtjust i färggranna sidensjalar som bars av den kroatiska militären. Plagget kallades för kravata och bars runt halsen av officerare i det Osmanska riket. Ludvig XIV tog till sig modet och började bära stora imposanta halsplagg och tilldelade även sitt livgarde med schalarna. På den tiden var Frankrike modets trendsättare så spred sig snabbt modet vidare till andra länder, som exempelvis England. Engelsmännen var inte sena på att sätta sin egen prägel och vidareutveckla konceptet under 1700-talet.

1700-talets fina engelska herrar bar redan en form av halsbeklädnad men den franska ansågs vara mer elegant och egen då den skulle knytas på ett speciellt vis, vilket var något som passade den engelska överklassen. 1800-talet medförde att man frångick det pompösa, praktfull och lysande till att göra accessoaren smalare, mindre och mindre färgstarka.

Slipsar har alltid varit en symbol för makt och briljans.

Slipsar har oftast symboliserat briljans och makt. I England i slutet av 1800-talet valdes material och mönster för denna attiralj hos en skicklig skräddare med tillgång till importerade tyger och material. Slipsarna specialtillverkades för individer som varje dag, eller flera gånger per dag, noggrant valde sin slips i garderoben. Det handlade enbart om välsituerade herrar som förväntade sig respekt och efterlevnad. Nyrika hade inte samma typer av slipsar som de allt fattigare herrgårds- och godsägare vars förfäder hade haft sina glansdagar i det tidigare feodalsamhället. Slipsen var uteslutande till för ett fåtal framstående samhällsmedborgare. Men den industriella revolutionen ändrade till slut på detta, eftersom den producerade en kader av tjänstemän och en medelklass (inledningsvis i Europa och Nordamerika).

I början 1900-talet ökade antalet kontorsanställda och tjänstemän överlag. eftersom det växande industrisamhället krävde ett större antal administratörer. Män med sådana arbeten var tvungna att bära kostym med slips, eftersom klädseln ansågs utstråla moral och hederlighet, och att kontrahenterna med sin "kostymuniform" antogs värna samma normer och dygder. Detta förbättrade i sin tur arbetsmoralen och försäljningssiffrorna. Sådana värderingar dominerar fortfarande – faktum är att byråkraterna, politikerna, tjänstemännen och affärsmännen haft samma typ av arbetskläder i 100 år, vilket är något av ett historiskt rekord – men det är svårt att peka ut vem eller vilka det är som vidmakthåller och sprider de positiva attityderna. Slipsen har under hela 1900-talet haft konkurrens av flugan. Vissa män, särskilt gruppen akademiker, forskare, collegelärare och vissa framstående kulturskapare, har envist hållit fast vid flugan. Denna grupp är dock en ytterst liten minoritet.

Det svenska ordet slips kommer från tyskans schlips, och i dagens Tyskland används både ordet "Schlips" och "Krawatte". På franska har slipsen behållit namnet cravate liksom på portugisiska gravata och på italienska "cravatta". På spanska kallas slipsen "corbata" och på nederländska "stropdas". På finska används båda orden "solmio" och "kravatti". Utanför Västvärlden har män mest tagit till sig slipsen i sammanhang där de har med västerländska människor att göra, men i vissa länder, som Japan, används den även japaner emellan i affärssammanhang.

Argument för och emot

Slipsen har sedan 1800-talets sista decennier på ett mer eller mindre uppenbart sätt signalerat makt och status med anknytning till yrke och/eller sammanhang. Den är idag nödvändig och oavvislig i nästan alla sammanhang när det gäller ekonomi, politik, diplomati och juridik, men även i vissa nöjessammanhang som exempelvis när en man ska ut och dansa. Olika slipsar vad gäller storlek, mönster och färger är dels en modefråga, dels ett sätt att visa samförstånd och/eller att bäraren är pålitlig eller talar "samma språk" som kollegor och/eller motparter. Följaktligen finns det även motståndare till slipsen och det den symboliserar, främst i vänstergrupper och i vissa religiösa grupper. Diskussionen har handlat om att slipsen bidrar till social konformitet (en grå massa av bärare av kostymer och slipsar), medan förespråkarna betonar att de kan skräddarsys vad gäller form, färg och kvalitet av erfarna hantverkare. "Slipsar är meningslösa och obekväma och är föraktade av alla utom av de mest inbitna masochisterna", konstaterar kritiker i Bangladesh som vänder sig emot att kostymen och slipsen ska fungera som universell kod i viktiga sammanhang.

Ett första borttagandet av slipstvånget har setts som ett resultat av uppkomsten av populärkulturen. Åren 1967-1970 började slipsen bli omodern nästan överallt utom i toppen av näringslivet, politiken och de andra nämnda områdena. Åren därefter gjorde kvinnorna sitt stora intåg på arbetsmarknaden i flera av Västvärldens länder, och eftersom kvinnliga chefer (de var få, men de fanns) vid den tidpunkten inte kunde klä sig som sina manliga kolleger, men inte heller som de manliga chefernas sekreterare klädde sig, började chefsuniformer utvecklas även för dem. I regioner med kalla vintrar och snö blev det kvinnliga chefsmodet mest liberalt, de kunde klä sig i byxor om de ville och yrkeskvinnans klädsel var under ett antal år i ett slags experimentstadium. De flesta män på tjänstemannanivå kunde klä sig ganska ledigt under 1970-talet. Slipsen fick ett uppsving under 1980-talet, men under 1990-talet föll den åter i onåd, särskilt hos en ny typ av företag som arbetade med datorer och informationsteknologi. När dataintresserade startade företag och anställde andra likasinnade i sina expanderande företag var konceptet i princip fri klädsel. Många anställda vid de ledande kommunikationsteknologiska företagen vid millennieskiftet ägde inte ens en kostym, men kunde hyra finkläder när det krävdes.

Idag skiljer det mellan land och bransch om man har slips eller inte. Det beror på vad företaget vill utstråla, något som är knutet till renommé och varumärke. I vissa länder har ett fenomen som kallas Casual Friday uppstått, en sed att medarbetarna inte behöver bära slips på fredagar medan andra företag kräver att de anställda bara bär slips på måndagar för "att starta arbetsveckan". Vissa företag har en liknande uppsättning regler när det gäller klänningar och kjolar för de kvinnliga medarbetarna. Det finns också regler kring slipsens längd precis som när det gäller kjolens längd, och verkligheten i exempelvis USA är inte alls som den de amerikanska TV-serierna målar upp. På möbelföretaget IKEA är slipsar inte tillåtna på något varuhus i världen.

15 % rabatt